De bästa böckerna engagerar så starkt att jag sugs in i handlingen. Då upphör världen runt omkring att existera och i stället befinner jag mig på ett lantgods i 1800-talets England eller på en än mer fjärran plats. Kanske i Korea eller Nigeria, vem vet? Men det är långt från alla gånger jag känner mig så engagerad i läsningen. Nej, inte ens om boken är riktigt, riktigt bra är det säkert att magin mellan den och mig uppstår. Det här leder mig vidare till ”Helgfrågan” på Mias bokhörna. Veckans fråga lyder: Hur är det omkring dig när du läser? Beskriv.
När jag läser ligger jag helst till sängs, med värmekudden på magen. Sitta och läsa är inget jag föredrar då jag har värk och tycker om avlastningen jag får i liggande ställning. Jag pallrar också upp med kuddar, så att armarna inte ska ansträngas i onödan. Lampan försöker jag ha tänd, har annars en tendens att gilla dunkel belysning. När jag var yngre behövde jag vistas i en så lugn miljö som möjligt för att kunna fokusera på verket. Numera är jag inte lika känslig. Jag kan läsa även i bullriga miljöer, vilket jag lärde mig när jag som student pendlade mellan Varberg och Göteborg.
Tur är väl att jag lärt mig läsa trots oväsen! Min sambo är nämligen datorspelstokig och det är sällan tyst när han och hans vänner spelar tillsammans. För det mesta kan jag koppla bort ropen, även om jag ibland hyssjar. Jag har funnit en oväntat stor glädje och lättnad i läsplattor. Min Storytel Reader passar mig perfekt, då den är lätt och har knappar jag kan trycka på när jag vill bläddra. Men egentligen älskar jag ju fysiska böcker, omgiven av dem som jag är hemma. I värksynpunkt är plattan dock mycket bättre för mig. Jag hyser en önskan om att sitta och läsa i alla fall, och då menar jag på en parkbänk i en vårlig skogsdunge med ett blomtäcke och fågelkvitter. Det hade varit fint.
